Första Behandlingsperioden avklarad

Den 12 oktober startade Hannes sin första cytostatikabehandling. Tre hela dagar fick han via dropp tre olika sorters cytostatikum. Dagarna innan vi kom igång var oerhört långa och det var många olika sorters tankar som flög genom huvudet. Å ena sidan ville vi inge hellre börja med behandlingen för att få bort det här onda som kommit in i vår sons kropp. Ont skall med ont fördrivas! Å andra sidan hängde rädslan och ångesten över oss, vad skulle det här giftet göra med honom? Hur skulle både han och vi ta det här?

Väl på sjukhuset presenterade vi droppvagnen för Hannes som hans nya kompis som han skulle hänga ihop med en hel del de närmsta dagarna och som han var tvungen att ta extra bra hand om. Till vår glädje tog Hannes det jättebra. Vi hade av min (Ulles) lillasyster också fått tipset att be om en spiralsladd till droppet, som ger lite mer rörlighet, vilket inte var någon dum ide för en treårig liten kille. Dessutom tyckte Hannes att det var coolt att kunna ringa sin kompis i telefonsladden. (Det finns barn som fortfarande har sett en gammal telefon!)

Hannes får sin nya "kompis" installerad av vår mysiga sköterska Anneli

Fanny och Hannes leker doktor på lekterapin

Under behandlingsdagarna och närmsta dagarna efter märkte man på Hannes att han inte vill äta så bra, vid något tillfälle kräktes han också. Men i övrigt flöt det mesta på ganska så bra. Vi hade jättefin uppbackning också av mormor och farbor Andreas som var här och skämde bort oss.

Hannes finner sig i det mesta, men ibland måste man få protestera!

Mellan behandlingarna följs Hannes blodvärden upp två gånger i veckan. På grund av att Hannes är infektionskänslig så har vi ynnesten att få hemsjukvård, två sköterskor kommer hem till oss och tar proverna. Så fantastisk svensk sjukvård är i bland! Under några dagar förra veckan så sjönk nivån på trombosyter (kallas också blodplättar och är det som gör att blodet koagulerear) drastiskt, vilket gjorde att vi fick fylla på med dropp. Annars har värdena så klart sjunkit en hel del men ändå hållit sig i rimliga nivåer. Skönt tycker vi! Hannes orkar för det mesta hålla ett tempo som är ganska så likt hand gamla. Dock är det lite mer hängigt ibland och det blir en del soffliv också.

Hannes och Fanny avnjuter ytterligare en TV-kväll

Vi andra i familjen tar det hela så som Hannes tar det, när Hannes mår bra mår vi bra och tvärt om. Fanny är väl dock lite mer teksam, en hel del avundsjuka har smugit sig på samtidigt som hon är bekymrad över vad som faktiskt händer med Hannes. Det är svårt för en sexåring att förhålla sig! Annars märker vi att vi på något mycket konstigt sätt har fått en vardag i det här också. Inför förra behandlingen mådde vi som jag berättade tidigar dåligt, framförallt mamma Ulrika. Men nu när det i morgon är dags igen är vi rustade på ett annat sätt, även om det såklart fortfarande är väldigt kluvet. I nästa inlägg kommer vi veta mer om hur det går den här gången, då skall ni också få se hur Hannes ser ut utan sina blonda lockar. De är borta nu varenda en!