Positiva besked och en tredjedel av behandlingen avklarad

Efter lite drygt två veckor från första behandlingstillfället så började Hannes att tappa sitt hår. Trots att jag klippte Hannes hår kort på en gång såg det ut som om vi hade en golden retriver boende hemma hos oss. Efter bara några dagar så var i princip allt hår borta. Hannes tyckte inte att det var något särskilt med det där att förlora håret om det inte hade varit för att håret letade sig in överallt, värst var det med det som hamnade i munnen.

Den korta frisyren varade bara några dagar.

Det var alltså en pojke med en kalt litet huvud som kom till sjukhuset för sin andra behandling. Innan vi skulle in till sjuksyster för att få cellgifterna inkopplade fick vi träffa vår ansvarige doktor Michael, som vi hyser stort förtroende för. Han konstaterade att Hannes tumör hade krympt avsevärt. Han berättade också för oss att en viss indikator som man följer via blodprov på Hannes hade minskat med 60%. Innan hade man talat om för oss att mest troligt var att denna indikator skulle fortsätta öka under första tiden och inte börja avta förrän någon gång efter den andra behandlingen. Vi fick alltså besked om att cellgifterna inte bara fungerade, utan de fungerade till och med bättre än väntat. Helt fantastikt! Det kändes genast mindre motigt att behöva koppla en ny laddning gifter till Hannes lilla kropp.

Lite bälbehövt mys i väntan på Hannes "kompis"

Det är ganksa långa dagar för en liten kille att sitta fast med slang i en vagn, så vi är glada att det kommer lite besök. Andra dagen var morbror Andreas och flickvännen Josefine med oss till sjukhuset. Den tredje dagen tog Fanny med sig familjen Arildsson och hälsade på. Fanny var mäkta stolt över att kunna visa vägen helt själv. Hon tyckte också att det var roligt och lite märkvärdigt att kunna berätta för Filip och systrarna Arildsson om hur det fungerade på sjukhuset.

Mys med farbor Andreas

Dagens filmval är avklarat



Mera film...



Fanny och Hannes viar Arildssons runt på lekterapin.

Sista dagen hände det också spännande saker inne på lekterapin. Ett gäng killar från LHC var och hälsade på barnen. Idolbilder med autografer delades ut. Mamma och pappa försökte lobba lite för några andra hockeylag, men det verkar kört. Våra barn är nog från och med nu LHC fans.

Hannes snackar laguppställning.

.

Så hade de tre dagarna gått och en tredjedel av behandligen är nu avklarad. Vi kunde den här gången märka att Hannes påverkades lite mer av cytostatikan än vad han gjorde första gången. Direkt ville han inte äta något, allt smakade "bläk". Han blev också väldigt trött och lättirriterad. Precis som förra gången kräktes han också efter andra dagen. Den här konstiga smaken och en olustkänsla inför smaker och lukter håller i sig några dagar efter behandlingen, sedan kan vi tydligt se hur det svänger. Plötsligt äter han stora portioner pasta (en klar favorit) och har lust att prova äta lite olika saker. Med det kommer också orken och buset ganska snabbt tillbaka också.