Den 5:e perrongen är bordad.

Dag två av tre i behandlingsomgång fem är till ända och vi sitter lätt tillbakalutade i soffan efter att äntligen barnen somnat in.
Hannes är efter en veckas uppskjuten behandling MYCKET pigg och det är jättekul. Samtidigt smärtar det att behöva sänka honom med en ny giftomgång. Igår så var våran huvudläkare inne och gav oss information om läget:
Hannes AFP (alfa feta protein ) -värde är nu under fem innan den femte omg började. Läkaren känner "något" där tumören satt och om det är en rest eller en sk. vattencysta eller helt enkelt något annat som brosk, nervtrådsknut el. likn det vet han inte. Dom kommer inte att operera efter avslutad cellgiftsbehandling om det inte absolut krävs, det vill säga om tumören tar fart igen. Det beror på att en operation i den regionen är mycket riskfylld, inte för hans liv men för hans könsorgan. Läkaren använde ord som stympning.

När man har hört det så är det som förälder mycket lättare att motivera för sig själv varför dom kör ytterligare två omgångar med cytostatika.

Imorgon åker vi in igen för den avslutande dosen. Hannes värsta fasor under behandlingsdagarna är när venportsnålen ska i "dosan" och när dom drar ur den på tredje dagen (det lät nästan bibliskt). Han börjar varje morgon på sjukhuset med frågan  -Ni ska inte dra ut nålen i dag vá...
Ulrika har bakat en morotstårta här ikväll till Hannes"syrror" på dagvården som är fantastiska! Trots att Hannes emellan åt sänker ner ögonbrynen så dom får kontakt med kindbenen och ger primalskrik så är de alltid glada och peppande. Hannes bjuder dom på en och annan luft-lasersvärds show emellanåt så udda är väl jämt. Hörrni alla bloggläsare, tyvärr inga nya bilder som vi kan skicka med, men siktar på att limma in några i morgon.
/Go natt!